Deprimerande

Har verkligen kommit in i en svenska.
Känner mig som Häxan Surtant och tycker allt bara är sk*t!
Det är mitt ofrivilliga tillfälliga funktionshinder som gör det.
Kanske inte så förvånansvärt att man till slut tycker det är jobbigt att man blir mer låst än vanligt och inte kan röra sig & göra det man själv vill när man vill.
Men det kommer så sent, nu ser jag egentligen ljuset i tunneln.
Men är så less på den ensamhet jag ofrivilligt hamnat i.
Egentligen är jag inte ensam, för jag brukar sysselsätta mig medan sambon och sonen tränar.
Men nu får jag inte träna, är strandsatt i soffan, så det blir så här, men jag får bita ihop och kämpa, det är snart över!
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

theworldofanneli

Min blogg, mitt liv, tankar, frågor, min operation, viktkamp, min yngre kärlek och vårt liv.

RSS 2.0