Kampen för sitt barn!
Ska försöka att på nåt sätt inte generalisera men om jag råkar bli för enkelsidig så ber jag om ursäkt, måste bara få detta ur mig!
De flesta av oss som är föräldrar, både kvinnor och män, vill inget annat än våra barns bästa.
Vi skulle kämpa, offra blod, svett & tårar bara för att våra barn ska veta att vi älskar dem villkorslöst och för alltid finns där för dem!
Man vill inget hellre änatt de ska må bra och att allt ska gå dem väl i livet!
Varför dyker det då upp människor som sätter käppar i hjulen?
Som mamma till en pojke med funktionshinder och motgången av allergi och annat så vill jag bara säga att jag är så less.
Som förälder kan man känna sig så maktlös!
Mitt exempel blir min son, har även en dotter och är sjukt stolt över dem bägge.
Men inget barn är det andra likt.
Min vackra dotter har haft turen att vara frisk större delen av sitt liv.
Oturen har sonen haft, han hade infektionsastma & allergi som barn, var ett öronbarn och vid tio års ålder konstaterades det att han har funktionshindret Asperger.
Jag önskar så att något "större" bara skulle gå hans väg men så blir det aldrig.
Han har blivit skakad på i skolan av en vikarie, han har gått i specialklass där man valde att inte tro på hans kapacitet när han ville försöka sätta ett mål och få gå i vanligt gymnasium (tji fick dem, han tog sig dit), han blev utkastad från första gymnasiet han gick på för att hans praktikplats inte hade tålamodet & överseende att han behöver mer hjälp pga sitt fuktionhinder.
Han har blivit skakad på i skolan av en vikarie, han har gått i specialklass där man valde att inte tro på hans kapacitet när han ville försöka sätta ett mål och få gå i vanligt gymnasium (tji fick dem, han tog sig dit), han blev utkastad från första gymnasiet han gick på för att hans praktikplats inte hade tålamodet & överseende att han behöver mer hjälp pga sitt fuktionhinder.
Och idag var det dags igen!
Han fick hyposensbehandling för några år sen och i samband med det förskrev man en Airsonett.
Det är en sorts luftrenare, har funkat otroligt bra.
Han sover bättre och är friskare.
I fem år har han haft sin, vi har köpt filter till den.
Nu visar det sig att hans modell är såpass gammal så det får efter årsskiftet inte att få tag på nya filter.
Nu börjar kampen!
Sonen tillhör Södertälje Sjukhus, på barnmedicin, där tror inte de erfarna läkarna på Airsonetten.
Så den snälla nya läkaren vi hade idag fick kalla handen av sina kollegor när han ville hjälpa oss.
Istället blev vi ombedda att kontakta Huddinge Sjukhus, de föreskrev den, men läkaren som gjorde förskrivningen har gått i pension och enligt dem måste Södertälje Sjukhus hjälpa oss.
Så nu är vi tillbaka på ruta ett igen!
Denna limbo är slitande och återkommande.
Ska ett barn behöva alltid behöva hamna i kläm?
Varför har de inte större prioritering än så.
Tur att man som förälder orkar kämpa!
