Pussar med smak av blod, kvällen då stoltheten slog alla gränser!

Vill varna er som kanske är känsliga för blod, bilderna kan vara jobbiga!

 

Liquid Club Dundee, lördag den 11 oktober, kvällen då jag för första gången under fyra & ett halvt års tid någonsin fått en puss med eftersmaken av blod av min sambo!

Det var också kvällen då min stolthet över honom och hans prestationer slog alla gränser!

Han gick sin första proffsmatch i K1, han tog sig igenom matchen med flaggan i topp, tredje ronden var fullt ut hans och de två första ronderna bjöd han på ett motstånd utöver det vanliga.

 

 

Han hade skrvit ett kontrakt, lovat att han skulle komma och genomföra matchen redan i augusti och han såg till att hålla det löftet på bästa sätt!

Det blev tio veckor av träning, 7-10 pass i veckan, ett otroligt kalori intag för att gå upp och bibehålla den vikten, den kvalitetstid vi lyckades skramla ihop var minimal.
Men han tog på sig ett mål och han gjorde allt för att nå det målet & kämpade dessutom för att göra alla oss som stöttade och följde honom, på plats & distans, stolta!

Och han lyckades!

 

 

Marc Navarro, som hans motståndare hette, gav ett tufft motstånd, en kille som tidigare boxats men nu sadlat om till professionel K1 boxare bjöd på ett otroligt motstånd som sagt, men Micke stod på sig!

Vid ett tillfälle blev han faktiskt tillfrågad om han ville stoppa matchen, men vetskapen om hur hårt han tränat och viljan att nå sitt mål tog överhanden och svaret på frågan blev NEJ!

 

 

Många anser att kickboxning och andra  kampsporter är för råa, men jag har aldrig sett någonstans där man har sådan respekt för alla!
För tränare, motståndare och domare!
Hur många gånger ser man två hockeyspelare slåss för att sedan stå sida vid sida, leende?
Så har man inte upplevt kamsporter och allt runtomkring så ska man inte döma!

Bilden ovan är tagen precis när atchen är slut, Micke var helt slut, men hade ändå orken att kommunicera med oss som var uppe & grattade honom, längre upp på sidan kan man dessutom också se att både han & Marc bjöd på varsitt genuint leende.

 

 

 

Så jag som mamma till två barn kan med stolthet säga att jag är glad att få ha denna man som en del i våra liv.
För även om han har sina små egenheter, även om livet inte alltid är en dans på rosor.

Så har han visat att när man sätter ett mål i livet så kan man nå det målet, bara man vill.
Med kamp och en vilja av stål så kommer man dit man vill!

Min stolthet över honom är enorm, men just där och då, 10 oktober 2014 på Liquid Club Dundee, så gör det inget att pussarna jag fick smakade blod, min stolthet över honom slog alla gränser!